"Fiskar, jag är rädd för fiskar!" Var det Lille Olle sa morgonen innan matchen och de såg honom inte mer den dagen.

Han vaknar ut sin slumer och ser att matchen är i full gång. Det alltså igen dags för LÖBBL match. Han har ännu inte fattat riktigt vad det är dem håller på med såhär på kvällarna på LÖBBL stadion men hur som helst så är det massor av fula varelser som springer omkring och han gillar inte fula varelser.

Han har sett mycket i sina dagar. Årstiderna har kommit och gått badare har dykt upp och försvunnit. Klätterträdet kommer ihåg dem alla.

Men denna kväll har varit något alldeles speciellt. Han har sett fiskar misslyckats med att kasta pajer som de klumpiga halvlängdsmännen lyckas kasta. Han har sett hur Gamla Eken fått paj på sig och hur han sen har haft svårt att röra på sig. Han har sett så mycket att det börjar spritta lite i barken.

Han stannar till och tänker tillbaka lite på sin ungdom. När alla träden fortfarande var vakna nog för att röra sig. När han kunde vandra i dagar och gick runt runt i världen såg den växa. Hur han sett civilisationer komma och gå, hur han kollat in varenda strand på hela klotet men tillslut fastnade för "sin strand" Kanaan kallar dem den tydligen för nu för tiden. Men sånna detaljer är obetydliga för Klätterträdet.
Han har andra bekymmer. På senare år så har hans unga kamrat "Gamla Eken" blivit så sliten. Det är nästan så man kan tro att det är han som sett allt. Men Klätterträdet kommer ihåg. Den dagen han första gången gick förbi Kanaan stranden, hur han såg en ung ek sträcka sig upp mot himlen och kämpa för att kunna bli "störst av dem alla".
Han kommer ihåg hur han snabbt bestämde sig för att de närmaste hundra åren skulle han placera sig bredvid denna ek och hjälpa honom att nå sitt mål.

Men denna kväll, allt som hänt, det är dags att vakna till liv igen. I första halvleken så spelade laget bra kommer han ihåg. De gjorde vad se behövde för att ta ledningen och hålla Fiskarna borta. Men sen gjorde de vad Alver, ja det var Alver senast han såg dem men tydligen så går det mode i att "vara udda" nu för tiden, brukar göra. De lyckades med fjantigheter och fick tillslut loss bollen och lyckades kvittera.
I andra halvlek så ser han, fast sina hårdaste ansträngningar, fiskalverna scora igen. Frustrationen växer. Nu är det dags att visa vem som egentligen bestämmer här.
Tre rundor senare så konstaterar han att tre alver, eller vad det nu fiskar? Jaja spelar ingen roll tänker Klätterträdet, har lämnat banan. Han stannar nöjt upp och konstaterar att hans jobb är gjort.

PS. Karla Von Kil som är inhyrd att leda laget denna afton tackar Klätterträdet och joggar in dagens sista score. Slutresultatet fastställs till 2-2 och halvlängsmännen har lyckats med bragden att hålla fiskarna borta från stranden.

PPS. De pajar som denna kvällen kastas lyckas alla med bravaden att bli "intercepted" av en fisk, men ändå slutar alla dåligt för fiskarna. Första pajen skadar en allvsrligt. Den andra pajen kastad fram och tillbaka innan den slutligen landar mitt i en klunga med 2 Hefty och 2 Fiskar. Sjävklart är det bars fiskar som ramlar omkull (Hefty är ju Hefty då de ätit mycket paj i sina dagar).

//Pr Byrån Sol-Timmen

Plötsligt hände det han drömt om i så många år. Jörgen ser sig om och upptäcker att halva laget är på sidlinjen efter att de hårda grösnkinnen slagit, sparkat och tom bitit hans stackars lagkamrater.
Det räckte inte med att offra sig själva i första halvleken för att stoppa de onda grösnkinnen. Men Jörgen visste att all hans träning (läs: alla hans drömmar) skulle få sin kulmen idag. Hans kompanjoner hade slitit för att skydda honom men nu fanns det ingen återvändo då de alla började rasa runt honom.
Han klättrar upp i ”Klätterträdet” ber om hjälp att flingas (pun intenden) iväg ner till andra sidan, där bakom den gröna muren finns ära och berömmelse.
Klätterträdet lyfter sakta upp honom och han far iväg. Långt upp i himlen far han, högt högt över de väldiga varelserna han måste undvika.
Under sin färd hinner han tänka på de andra som gjort samma resa innan honom. Carlita som landade på ett grönskinn och fick bollen att studsa ut. Eva som landade helt fel och knockade både sig själv och Korvgubben. Han tänker på hur heroisk Lilla Olle var när han ensam på banan dyker in mellan 5 grönskin och lyckas med miraklet att få ut bollen innan han själv får sig en tryckare och skadar sig svårt.
Han hinner tänka på deras försök i första halvleken där han missat landningen.
Men sen närmar sig marken och Jörgen rycks ur sina dagdrömmar, han landar på sidan men lyckas med nöd och näppe rulla vidare och ser sig själv efter några varv stående med bollen bara några ynka meter från endzone. Han tänker tillbaka på hur han innan har skrutit för de andra om hur bra han är på att sprinta hur han mer än en gång faktiskt gjort något som kan kallas springa. Han tar i och far iväg. Med vinden i ryggen känner han inte bara farten utan också lukten från de gröna som närmar sig bakom. Han springer så fort att benen nästan krampar och lungorna skriker.
Men så plötsligt är det över... han ser sig själv i målområdet domaren kommer fram och tar bollen efter att ha visat tecknet för TD, Jörgen ser sig om och hör nu publikens jubel. Ställningen är 1-1 och halvleken har bara börjat.

PS. Jörgen lyckas med en luft tur till, men då Den Gamla Eken inte får iväg Emma under matchens sista minuter får Kanaan se sig besegrade med 3-2 denna afton. Jörgen som nu dokumenterat sprungit två gånger i sitt liv. Det är mer än någon annan Kanaan badare gjort genom tiderna (förutom den där gången när det var gratis glass då frysen gått sönder på kaffét) så har nu Jörgen förvärvat sig förmågan att springa snabbt fler gånger!
//PR byrån Sol-Timmen