Mittfältaren Ulf "Uffe" Erikssons fotbollsspelande inleddes i Uppsala. Som knatte spelade han i smyg för två klubbar: IF Vesta och Lagunda.
- Anledningen till att ingen märkte något var att jag spelade med Vesta i Uppsalaserien och med Lagunda i Enköpingsserien. Inte ens mina lagkompisar visste om det. Ibland krockade matcherna, men då valde jag något av lagen. Till det andra laget sa jag att jag skulle på släktmiddag, berättar Uffe.

När han blev äldre var han dock tvungen att välja och då blev det Vesta. Som senior inledde han i Vesta, men när Vesta åkte ur trean hamnade han i division II-klubben Enköping. 20-årige Eriksson gjorde succé och efter en säsong i ESK blev han inför 1979 års säsong klar för Hammarby. Debutsäsongen på Söder blev en enda lång framgångssaga. På 26 matcher gjorde mittfältaren tio mål. Bara Matte Werner gjorde fler.
Samma år gjorde han landslagsdebut under en Kinaturné.

- Egentligen skulle jag inte ha varit med, men då en rad MFF-spelare tackade nej på grund av spel i mästarcupen fick jag chansen, säger Uffe.
Men med åren blev Ulf Eriksson bofast i landslaget. Totalt gjorde han 34 landskamper och tre mål under sin karriär.

1980 gjorde Bajen en kanonsäsong och slutade femma. Ulf Eriksson gjorde ånyo en bra säsong, även om antalet mål stannade vid sex. 1981 vann Eriksson för första gången den interna skytteligan med nio fullträffar på 26 matcher. Hammarby slutade sjua.
1982 skulle komma att bli ett bra år för både Uffe Eriksson och Hammarby. Under nya tränaren Bengt Persson lirade Bajen en underbar och underhållande fotboll som fick både publik och journalister att häpna. På läktarna var man lika underhållande. Hägersten Hot Heaven spelade samba och klacken sjöng med. Det var helt enkelt garanterad underhållning om man gick på Söderstadion. Eller som Arne Hegerfors uttryckte det: "Med det här spelet skulle Hammarby kunna uppträda i folkparkerna". Den alltid lika löpstarka Ulf Eriksson blev, liksom året innan, klubbens bästa målskytt med nio mål.

Bajen kom tvåa i serien, men ändå var inte guldet kört. Anledningen var att SM på den här tiden avgjordes genom ett avslutande slutspel. Hammarby ångade dock på. I kvartsinalen körde man över Örgryte med totalt 6-1 (1-0 borta, 5-1 hemma). I den första semifinalen mot Elfsborg gjorde man årets bottennapp och föll med 3-1, men i returen bevisade Bajen att man var det bättre laget och vann med 3-0.
I finalen väntade IFK Göteborg, som under året vunnit Allsvenskan, Svenska Cupen och UEFA-cupen. Hammarby började på bortaplan och vann i en mycket underhållande match sensationellt med 2-1. Guldet var nära.
I den andra finalmatchen tog dock det roliga slut. Efter 46 minuters spel ledde IFK Göteborg med 3-0. Med tjugo minuter kvar tröstmålade Hammarby. Klasse Johansson slog en frispark rätt i huvudet på Ulf Eriksson, och bollen seglade i en bana över Thomas Wernersson. Efter matchen fick samma Wernersson frågan om vilket som smällde högst: SM-guldet eller segern i UEFA-cupen.
- SM-guldet, sa Wernersson.
- Varför det? undrade reportern.
- Hammarby är bättre än Hamburg.
Ulf Eriksson har sin version över varför Hammarby, trots att man hade ett fantastiskt bra lag med sex-sju landslagsspelare, inte vann guldet.
- Vi spelade otroligt rolig fotboll, men hade för mycket lirare i laget. Det funkade liksom inte. Ena matchen kunde vi vinna, för att i nästa match förlora, säger Uffe.

1983 skulle Ulf Eriksson testa på proffslivet. Efter elva matcher med Bajen fick han ett erbjudande som han inte kunde tacka nej till. Ulf Erikssons nästa klubbadress blev grekiska Aris Saloniki. Totalt blev det två succéfyllda säsonger i Grekland.
- Ja, det gick riktigt bra och jag var ordinarie hela tiden, berättar Uffe.
Att Ulf Eriksson valde att flytta hem berodde inte på det sportsliga. I stället var det, som så många andra spelare i den grekiska ligan fått erfara, de sällsynta löneutbetalningarna.
- Koncentrationen gick från fotboll till att försöka få ut lön. Jag tröttnade och återvände till Hammarby, berättar Uffe.